Att utmana sina rädslor

Hej på er och välkomna tillbaka!

För ett tag sedan när jag satt vid datorn och letade efter något på internet så kom det upp en Google Ads från High adventure, en höghöjdsbana där man får klättra, åka linbana och använda hela kroppen för att ta sig runt en hinderbana uppe i luften. Jag har några kompisar som testade detta i våras och blev genast sugen på att testa jag med, så jag vidarebefordrade länken till chefen på jobbet och la fram det som ett förslag på team building. Han nappade direkt.

Vi slog slag i saken och tog upp aktiviteten som ett förslag på ett veckomöte där vi hade en omröstning ifall det var något vi skulle boka. 12 röstade ja, 3 röstade nej. Ett tydligt resultat! Dom tre som inte tyckte detta var någon höjdare (hehe, fattar ni?) får vara ansvariga för kaffe och fika på fast mark. Så nu har vi har bokat detta till helgen som kommer och tur är väl det för det ska bli mildare säger dom på vädret. Hade nog varit lite väl motigt att klättra runt i -10 grader. Kanske verkar lite märkligt att vi bokar en sån här aktivitet under vinterhalvåret? Faktum är att vi jobbar utomhus till 70% av vår arbetstid, året runt, och därför behöver vi utmana oss med något extra ibland. Jag vet faktiskt att många i arbetslaget är höjdrädda, inklusive mig själv, så detta ska verkligen bli spännande!

Jag funderar emellanåt på när jag gjorde något nytt för första gången senast, eller när jag utmanade mig själv lite extra. Tycker att det är viktigt för att hålla sig på tårna, man lär dessutom känna sig själv på ett bra sätt och för en större förståelse för andra människor och deras livsresor.

Jag minns speciellt en gång, då jag var tvungen att utmana mig själv riktigt ordentligt fast att det tog emot. En utav killarna i mitt kompisgäng utmanade oss andra att köra Vätternrundan och cykling är något som jag aldrig har hållit på med, bara använt som ett transportmedel. Vätternrundan innebär alltså att man under ett och samma lopp kör 30 mil på cykel, med start och mål i Motala.  Jag gillar ju utmaningar så utan att tänka efter så sa jag att jag ville vara med på utmaningen. Jag gick och köpte mig den bästa cykeln cykelhandlaren kunde rekommendera och googlade fram ett träningsschema rekommenderat just för första gången på Vätternrundan.

Det blev många hårda mil och dom första månaderna hade jag så ont i både rumpa och lår att jag ville ge upp. Men skam den som ger sig! Jag krigade, tidiga morgnar och sena kvällar under en hel sommar, ända in på senhösten, sen flyttade jag in på gymmet när det blev för kallt att cykla utomhus. I 1 år och 2 månader tränade jag inför det här loppet och jag kan nog inte förklara med ord känslan när jag väl hade tagit mig i mål. Det var så värt allt slit och kompisen var nog ännu mer stolt över mig än vad jag själv var, haha.

Kanske lite inspiration till din nästa utmaning!

Det vankas firande

Hej på er!

Här kommer ett väldigt personligt inlägg. Igår var det 10 år sedan frugan träffades och detta ska vi fira på lördag. Eftersom våran årsdag hamnade på en onsdag så lyxade vi bara till det lite extra med räkor och vitt vin hemma i soffan, det stora firandet får bli till helgen. Vi har bokat en natt på hotell, köpt biljetter till biofilmen om Queen och efter det ska vi äta på restaurang. Som den gentleman jag är så bjuder jag givetvis frugan. Medans vi är borta har min bror lovat att ta hand om hundarna, dom får ju inte följa med till hotellet.

Det är roligt att det är en film om just Queen vi ska se, eftersom jag och frugan lyssnade mycket på dom när vi började träffas. Många av deras låtar spelades dessutom under vår bröllopsfest och jag tror att I want to break free är bådas favorit. Restaurangen vi ska gå till efteråt är en italiensks vilket också är lite symboliskt, dels för att vi båda är tokiga i pasta med framförallt för att det var i Venedig som jag friade till henne efter bara ett år tillsammans. Jösses, ni måste tro att jag är världens romantiker. Men jag kan om jag vill, om vi säger så!

Utöver alla festligheter som väntar i helgen så måste jag givetvis även köpa en present till henne. Min fru är väldigt sportig av sig, klär sig helst i t-shirt, jeans och ett par gympadojor. Hon använder samma smycket dag ut och dag in, även om jag köper nya till henne och till skillnad från mig är hon ingen prylmänniska överhuvudtaget. Hon brukar säga att så länge hon har mig och hundarna så är hon lyckligast i världen. Först tänkte jag faktiskt att jag skulle köpa något till henne som kan passa i vårt nya hus, det krävs ju lite mer inredning i ett helt hus jämfört med vår lägenhet, men det vi behöver är ju större saker så jag la ner det projektet. Istället har jag börjat kolla på träningskläder, för det är något hon verkligen använder varenda dag.

I förbifarten har hon nämnt att hon behöver ett par nya tights för dom hon har nu börjar bli lite utslitna men även lite för tighta, eftersom hon tränar mycket ben. Jag googlade träningstights, men då kom det mest upp löpartights och det är nog inte riktigt det hon har tänkt sig. Jag satt och cirkulerade en stund bland dom vanliga hemsidorna med träningskläder och klickade mig vidare för att hitta något i stil med det hon redan har. Eftersom en stunds sökande så förstod jag att det nog är mer åt fitnesskläder det hon använder och att det tydligen då heter leggings, så jag googlade träningsleggings fitnesskläder och jackpot, precis vad jag letade efter. Sen var det ju bara dom där små detaljerna med färg och storlek (!) innan jag kunde klicka hem paketet. Man vill ju inte göra bort sig fullständigt på sitt 10-årsjubileum. Jag menar, det hör ju inte till vanligheterna att jag köper leggings till min fru liksom. Det brukar snarare bli en bukett blommor då och då. Ni får helt enkelt hålla tummarna för mig att detta går vägen!